Imorse åt vi en skeptisk frukost uppe på hotellets takterass.Jose åt en sandwich med sallad, tomat, rå lök och rå potatis och jag en pannkaka som visade sig vara ett bättre val! Lakhan väntade på oss utanför och kl 8.30 åkte vi iväg mot Jaipur, textilernas och smyckenas stad! Bilfärden var väldigt harmonisk med lugn trafik, överaskande bra motorväg, dock ett par kameler med stora lass och kossor som vi får se upp med! Enorma stora gula rapsfält där de färgkladda kvinnorna arbetar med att plocka föda åt deras djur och separerar på rapsblommorna så de växer starkare. Små stråhyddor där familjerna bor på de gröna fälten, getter och herdar och massor med apor längs vägen och i träden.
Lakhan berättade om sin ring att den är gjord utav en hästsko som tydligen ger tur på vägen när man reser och han har ej tagit av sig den sedan han fick den år 1988. Med jämna mellanrum rör han sina fastklistrade Gudar på bilrutan Shiva ocg Ganesh.
10 km innan vi kom till Jaipur stannade vi vid ett gigantiskt fort/palats som heter “Ambar fort” och ligger högt på ett berg med fin utsikt. Där spenderade vi nästan 2 h med att strosa omkring och fota för att inte snacka om alla som ville fota oss! Det tog givetvis sin tid! Var man an kommer är det folk som frågar om de får fota oss. Det börjar med att en från den stora skaran ställer sig bredvid oss och fotas, sen ska alla ha ett likadant foto, en och en i taget. Sen skakas det hand och det är jättetacksamma för detta. Till en början var det kul och man kände sig nästan som en kändis men nu funderar vi på att ta betalt 5 rupier för varje plåtning haha! I palatsset satt två män med turban som spelade indisk flöjt som fick en kobra och en nnan orm att slingra sig upp från trälådan. Vi satte oss bredvid och höll i de fettiga ormarna medan de slingrdae sig runt oss i takt till musiken. Lite halvläskigt men häftig känsla!
Nästa stopp var ett annat fort som låg ännu högre upp på berget med en otrolig utsikt över hela Jaipur (den rosa staden) och sjön.
Vi åt på en inhemsk restaurang som Lakhan kände till med livemusik och dansare. Man tackar ju inte nej till lite dans sa nar tjejen bjöd upp mig var det bara att försöka imitera den indiska dansen så gott man kunde! Det gick hyffsat bra, fick i alla fall mycket applåder och jag hade jättekul!
Nu är klockan 22.00 och vi har hittat ett hotell i Jaipur som vi ska stanna på i två nätter. Dags för lite sömn nu, tiden går fort, dagarna är intensiva men vi har jätteroligt.
17/01 - JAIPUR
Efter en riktig skön nattsömn och en frukost i solen på takterassen körde Lakhan oss till “City Palace” som var en av sevärdheterna i Jaipur (där kungen bodde förr) men vi tyckte inte inträdet var värt pengarna. Vi bestämde oss att åka ut från stan och köra på de mysiga landsvägarna till ett Wildlife sanctuary som ligger 35 km bort. Verkligen tur att vi har Lakhan annars hade det inte alls varit lika smidigt i sådana här situationer. Han bara ler och har alltid full förståelse och kommer snabbt på nya ideer om vi inte är nöjda. Hur gulligt som helst. På vår lilla landsvägsutflykt såg vi hur kvinnorna med jättetunga och långa trästammar på huvudet flera km, kameler med stora lass, massor med getter och herdar och otroligt många apor! Dom är så himla roliga! De sitter och pelar och drar i varandras hår precis som om de leter loppor. De vänder, vrider och drar med de små fingrarna och det ser sjukt roligt ut! Gjorde ett par videor som ni bara måste se! På vägen hem stannade vi på en restaurang “Rainbow” och åt “Dosa Masala”. En rätt som var så stor att den kom in på två ihophängande tallrikar. Det var jobbigt att se alla barnen som tiggde mat utanför under tiden vi åt. Man känner sig fruktansvärd ibland men man kan inte göra något åt det och det är det som är så trist. Fattigdomen är väldigt stor och många gånger får jag tårar i ögonen. Det gör ont att se speciellt småbarn på kanske 4-5 år, jättesmutsiga, utan kläder, med flugor som sitter övergivna med en liten bebis i famnen som inte ens verkar vara i liv..
På kvällen åkte vi till en textil- och smyckefabrik. I Jaipur tillverkas de flesta textiler och smycken och det var jättekul att se så fina handarbeten i silke, kashmir m.m.
Nu sitter vi på hotellrummet, klockan är 20.00 och Lakhan knackade precis på dörren och frågade om han fick bjuda oss på lite whisky uppe på terassen! Hasta luego!
No hay comentarios:
Publicar un comentario