Idag vaknade vi tidigt. Det hade varit en riktigt kylig natt i öknen och det ömmade rejält i hela kroppen! Både från det hårda underlaget och kameltravningen! Det var fortfarande mörkt och vi hade en lång promenad framför oss för att hinna upp på den högsta sanddynan och se soluppgången. Vi sprang i sanden med våra tjocka dunjackor, fötterna bara sjönk längre ner i den djupa sanden och de kändes som vi stog stilla! Men den slitsamma vandringen var värd mödan. En oförklarlig känsla att sitta helt ensamma i öknens tystnad och se hur den röda solen sakta steg upp i horisonten.
På lägret hade killarna förberett chai och stekt bröd med marmelad! Vi tackade dem för allt de hade ordnat, vi kände oss mer än välkomna och det kommer bli en oförglömlig upplevelse.
I Jaisalmer city tog vi in på ett hotell och fräschade till oss. Från hotellfönstret hade vi en utsikt över det stora sandfortet som låg på 100 meters höjd. Det ser precis ut som sådana sandslott som man gjorde på stranden med hinkar när man var liten! Fast detta är ca 500 långt.
Jaisalmer kallas för “the golden city” och för i tiden arbetade folket i staden åt maharajas (kungar) som bodde där. Det är något magiskt över denna plats och vi gillar det riktigt mycket.
Vi tog oss upp till fortet och innanför porten/ingången åt vi lunch på en italiensk restaurang. Första gången vi inte åt indisk mat sedan vi kom hit, konstigt nog var det inte efterlängtat men läget och restaurangen var så fin så vi beslöt oss för att stanna där.
Efter lunchen gick vi vilse inne i fortet! Det bor fortfarande människor där, det är den gamla staden och det finns massor av små mysiga butiker med handgjorda mattor, spegelbroderier, väskor, lampor, kläder, kryddor, dekorationer m.m. Gatorna är jättesmala och det känns som en labyrint full med kossor! Vi fick vända tillbaka ett par gånger när vi mötte kor i vägen för det var för smalt för att ta sig förbi!
Lakhan kom och hämtade oss och vi körde till en liten sjö som låg nära staden och tittade på små tempel. På hemvägen köpte han en ny whiskyflaska och vi åt kvällsmat på en supermysig restaurang “the Trio” med sagolik utsikt över byn. Vi satt och pratade om hur allt på denna resan hittills har varit högt över våra förväntningar. Det låter ibland för bra för att vara sant tror jag men vi äter gudomligt god mat, servicen kan knappt bli bättre, det är billigt, folket väldigt trevliga och hjälpsamma, vi blir behandlade som om vi vore något kungligt imellanåt. Det tackas, bugas och skakas hand ibland för minsta lilla grej. Känns helt enkelt för bra för att vara sant..
No hay comentarios:
Publicar un comentario