Klockan 6.00 imorse satt vi redan i bilen och vi visste att det skulle bli en låång dag med 500 km landsväg som motsvarar ca 10 timmar. Dagens destination var Ranakpur, en liten by långt inne mellan berg och gröna dalar.
Första stoppet gjorde vi efter tre timmar för att äta frukost. Lakhan introducerade “pakora” för oss, fritrade potatis, blomkål, lök och grön chili doppat i tomatsås och självklart chai! Lite underlig frukost men magen börjar vänja sig vid alla konstiga smaker och blandningar. Sen körde vi lite slalom mellan korna på vägen för tro inte att de rör sig en millimeter även om man kommer körandes rätt emot dem!
Det var en jobbig dag idag. Mycket hoppiga vägar, massa trafik och solen som stog på och hettade upp vår trånga Tatabil! Jag hade sår mellan skinkorna från kamelridningen och började nästan gråta med allt detta gumpande! 2 km från Ranakpur efter 10 timmars körning händer det som absolut inte fick hända. Vi får punktering! Igen! Vi ser hur svettdropparna blir större och fler på Lakhans huvud, han sätter på reservdäcket och in till närmsta “gatu-verkstad”. Det gick fortare än väntat och efter en timme var de bytat och klart.
Vi tar in på hotellet och är lättade att äntligen vara framme. Det är det perfekta stället, mitt i skogen med berg omkring och väldigt fridfullt med mycket fågelliv. Precis vad vi behövde. Det visar siig att vi ska sova i tält, men dennna gång ett “lyxtält” med dubbelsäng och jättemysigt inrett. Utanför tältet har vi jättemånga vilda papegojor, hackspettar, ekorrar och duvor. Tänker på dig brossan, du hade älskat detta stället..
Lakhan ville visa oss ett speciellt Jaintempel som ligger ett stenkast bort från hotellet. Det är ett tempel från 1400-talet byggt i kritvit marmor, har 1444 kolumner/pelare innuti templet var och en olika skulpterade för hand. Ett imponerande mästerverk.
Sen promenerar vi till en sjö nära hotellet där det sägs finnas tre krokodiler. Vi får inte syn på krokodilerna som tur är men omgivningen är så himla fin och fridfull med ett par hyddor längs sjön, några getter och barn som leker. Ut från hyddan kommer en kvinna med sina fyra små halvnakna och såriga barn, den minste stackaren utan fötter. Kvinnan försöker säga något till mig som jag inte förstår. Lakhan säger att hon vill bjuda på chai och för att inte vara otacksam, för egentligen var jag väldigt skeptisk så tackade jag ja. Hon blir jätteglad, jag blir jättenervös.. orolig för hur hygieniskt detta kommer bli, men de var inga problem överhuvudtaget och de var hur gulliga som helst. Inne i sin hydda som är gjord utav grenar och löv lägger hon fram en plastsäck som vi sätter oss på. När jag kom in satt hennes fyraåriga flicka och lagade bröd! Kvinnan sätter kastrullen på elden och jag håller på att tappa ögonen när jag ser hon hon lägger hela handen inne i elden utan att ens reagera! Sedan går hon ut och tar tag i getan och börjar mjölka för fullt! Vi behövde ju mjölk till vårt chai! På med lite kryddor och socker och kokning sen kom det serverat i ett par aluminiumskålar och det smakade hur gott som helst. Det var så sorgligt att se hur de lever stackars människor. De är så fattiga att de säljer sina egna odlade grönsaker för att kunna köpa andra produkter som mjöl tex för att göra bröd. Usch jättetrist verkligen.. Vi tackade så hjärtligt för oss och gav givetvis en peng som de blev överlyckliga för.
No hay comentarios:
Publicar un comentario